"det gör lite ont och så. river och svider lite inom en. fast lite smärta ska man väl tåla? lite ska man väl klara av?"

- fast egentligen Sandra, vad är det du innan har lärt dig, och som du lovade dig själv att använda som nytta, och inte till ännu mer självförnedring?

"you bleed just to know you're alive"

tyckte det var så sant och äkta. men insåg precis att det är så jävla mycket bullshit. för blöder du tillräckligt länge så lever du tillslut inte.

jag orkar inte. jag gör inte det. kan man skjuta livet, eller i alla fall en del av det? eller kan någon bara skära av kanalen mellan min hjärna och mitt hjärta?

smärta, jävla kramphelvete. om det ändå kunde finnas en vettig mening med det.

vaknade och kan inte somna om. ligger och försöker förstå alla tankar och känslor. försöker komma fram till någonting även fast jag redan innerst inne vet vad som känns bäst och vad jag borde göra. bara det att jag är rädd och det är svårt.

jag tror att det är tack vare att kroppen känner sig död ibland som man uppskattar de stunder den känner sig extra levande

och här sitter jag i en trappuppgång mitt i ingenstans. jag och trappuppgångar alltså - fuck life

kommer in med elena och möts av alla andra och allt är bara så cp och alla är så glada och kärleken flödar som in i helvete. så nu sitter jag och trycker i mig all alkohol jag kommer över för att kunna älska världen precis som alla andra. så nu är vi snart fulla och bedövade hela högen och ska ut och leva livet med alla andra fulla älskande ungdomar.

men så fort jag såg dig och du mig så gjorde det inte ont längre. så jag andades in varje minut av tiden och kände att: här mår jag bra. och det gjorde nog alla andra också.

och det gör så ont inom mig

så är det liksom slut på energi till att göra allt det jag borde och allt det jag ska. så jag gör inget utav det. utan jag åker dit jag känner att jag inte behöver den utan bara kan vara precis i det skick som jag är. för jag ska inte behöva lägga energi på att må bra, utan jag ska få den automatiskt av det som faktiskt får mig att må just - bra.

jag är så trött på människor överlag. trött på att människor ska bestämma och begränsa mig. trött på att människor ska lägga sig i och förstöra. trött på att människor har så svårt att förstå och sätta sig in i andras situationer. bara så jävla trött på människor.

"du blir på bättre humör om du är med oss. kom igen vännen <3 vi tar hand om dig"

och så hämtas man och får sitta bak i en varm bil och bara se hur världen utanför svischar förbi. så man blir lugn igen och alla känslor vaggas till ro.

gå in. lås dörren. gråt lite. torka tårarna. andas lugnt 10 sekunder. lås upp. le. gå ut.

och jag blir så förbannat irriterad att det bara kliar så mycket i kroppen så jag vill skrika. varför skylla på andra och annat, när jag inte är så dum att jag går på det.

"är du ledsen sandra?"
"nej"
"är det säkert?"
"ja, jag är bara lite tät i näsan, jag ligger bara här, stilla och bara ja, ligger"
"okej..."

och så stängs dörren och envisa tårar kommer fram även fast jag inte ens var ledsen.