Oj. Livet är hårt ibland. Vissa stunder tillfälligt och vissa stunder längre. Men det viktigaste är att aldrig ge upp, oavsett hur många eller hur mycket som försöker krossa dig och visa dig motsattsen. Det går, och det blir alltid bra. Får liksom lite ont i hjärtat när jag läser tillbaka bland de "gamla" inläggen, påminns om hur jag mådde och just varför. Men blir samtidigt lite varm i kroppen då jag vet att det just nu är påväg att bli bra. Det är en bit kvar, med både uppförsbackar, krurviga svängar och nedförsbackar. Men jag vet att det går, för jag har lärt mig. Det är bara det att det tar lite tid.