jag vet att man får misslyckas. att det ibland får gå fel och inte resultera precis så som man vill. men seriöst, skolan planerar att döda mig och det sakta och plågsamt. vet inte vart jag ska börja eller vad jag ska göra. och min kropp orkar inte längre. min omgivning är inte vad den ska eller borde vara. all min energi har lämnat kroppen och det är bara ett litet skal som innerst inne skyddar mitt blod, mina tankar och mina känslor. kan det någon gång bli bra. med allt.