jag börjar inse att jag inte kan dela livet med människor som inte är villiga att dela deras liv tillbaka. jag vill kunna få vara delaktig hela vägen, och inte enbart när de passar den andre/de andra. varför kan jag inte vara värd det ,när jag ger samma sak tillbaka? varför kan jag inte få tillbaka det jag själv delar med mig av? jag är ledsen och trött på att aldrig få känna mig tillräckligt viktig eller betydelsefull, att jag aldrig duger för den jag är och räcker till. jag är trött på den känslan till att aldrig duga, på att aldrig, aldrig, aldrig räcka till som mig själv.
trots att jag försöker berätta lyssnar ingen, och jag börjar bli trött på att ständigt utsättas för detta.

acceptera mig helhjärtat, eller bara låt mig gå.